Klockan sex är jag uppe för att mata och rasta alla valparna. De har blivit riktigt duktiga på att hålla sig och bajsar nästan bara ute nu.
Morgonmålet intas utomhus i solen och jag njuter ett ögonblick medan valparna hugger, slafsar och sörplar i sig sin portion 1st Choice.
Sedan skall vi gå på morgonprommis ut på fälten.
Alla utom
Classes valp som går åt andra hållet, vill säga.
Då har jag hunnit en bit bort längs med grusvägen och inser att en valp med svansen rätt upp är på väg bakom huset på baksidan av tomten.
Jag försöker locka till mig honom men han är döv för omvärlden och mycket målmedveten i sin aktion bortåt.
Jag beslutar mig för att hämta rymmaren och får då alla de andra valparna med mig huller om buller.
Efter att ha snubblat över två ( med en väl inövad talang att inte trampa på dem ) och stupat på knäna i gruset får jag tag på Classes lilla kompis och bär för säkerhets skull honom med mig en bit på vägen innan jag släpper ner honom.
Han skuttar glatt med. Räknar in alla igen men.... Fattas det ytterligare en?
På grannens välansade gräsmatta sitter
Oves valp och bajsar, en mega-hög.
Med tanke på att den trädgården skulle platsa i
"Mitt hem och min trädgård" susar jag snabbt hem för att hämta valpbajs-skyffel och spade. Men först snubblar jag på
Kattis valp Tombraider som likt Lara i samma film är inbegripen i ett vilt slagsmål med
Jannes valp.
Jag smyger in i grannens trädgård för att snabbt ta upp valpbajset och hoppas att ingen ännu har vaknat.
Alla valparna följer naturligtvis med och bajsar nu på spridda platser inne hos grannen.
Som en batterikanin förflyttar jag mig över trädgården och plockar bajs som en galning, ängsligt sneglande mot grannens ännu nerdragna persienner.
Smyger ut med full spade och en flock glada valpar som tycker att matte är spännande och kul.
Efter att ha tömt spaden i skogen börjar vi om på promenaden.
Nytt försök längs grusvägen.
Valparna trippar välartat runt mig. På vägen hälsar vi på några av våra fasaner som går och pickar lite grus. Valparna blir först lite undrande men ställer sedan gärna upp som personlig tränare åt överviktiga fasaner - full fart efter!
På vägen hem ser jag att grannens persienner är upphissade och grannen står i morgonrock på sin veranda.
Han hojtar när jag går förbi med barnaskaran;
"otroligt att de kan vara så lydiga redan i den här åldern!!"Jo, men så är man ju skicklig också :-))
